Martans

Idag känns det lite bättre..
Har pratat med hans mamma och hon lät ganska ok, så ok man nu kan vara när man precis förlorat sitt barn..
Ska åka ut till dom i veckan och lägga en blomma.. Lät som om hon ville det, det blev ett litet avbrott tyckte hon.

Vad jag inte förstår alls är människor som går in på min blogg och lämnar en kommentar, i det här fallet, hej hej:)
Det kändes inte särskillt passande till mitt inlägg med en smiley, vilket betyder att personen ifråga bara gått in och lämnat en komentar för att jag i min tur ska gå till hennes sida så att hon ska få fler läsare.. Vilket är ok, men man kan ju ta sig tiden att åtminstone läsa inlägget man kommenterar så behöver det inte bli så fel..

Min systers "läsare" har varit här och försökt skriva ngt tröstande... men inte mina egna, vilket säger en del om hur ytlig den här bloggen varit.. Oj det där var jobbigt det låtsas vi inte om...

Och i såna här lägen känns det bara så patetiskt att man koncentrerat sig på kläder och shopping..
Vad spelar det för roll nu att jag har en massa kläder och skor???? Det känns totalt oviktigt och jag skulle hellre gå klädd i en säck resten utav livet om jag kunde få Freddy tillbaka.. Men det funkar ju tyvärr inte så..

Det är inte bara på bloggen, utan i "verkliga" världen oxå.. Mina närmaste vänner har skickat ett sms...
- usch stackars dig vad hemskt, bla bla bla...
INGEN har ringt upp, inte en enda.. Men en tjej som jag inte sett på evigheter ringde upp och sa,
- Jag är på väg till dig nu, inte ska du sitta där själv!!!
Det säger en del...
Min bästa bästa vän skickade ett sms
- Oj, du har verkligen inte haft tur på sista tiden..
Jag vet inte riktigt vad jag har för kommentar till det.....

Med det här menar jag inte att det är synd om mig, jag ser själv att det ser ut som om jag badar i självömkan, Och det är inte meningen att någon alls behöver trösta mig, det finns ingenting någon kan säga..

Kommer ihåg när du nöp mig igenom en hel bröllops ceremoni, för att du ville att jag skulle skrika och skämma ut mig, och jag hade blåmärken över halva kroppen i veckor efter..

Eller när vi var på semester i falkenberg och våra mammor åkte till ullared och du var arg resten utav semestern för att jag fick ett par röda jeans, men du fick inga.. Hur du ALLTID fuskade i svälta räv så att jag blev så arg så att vi började slåss!!

En gång höll jag på och få stryk av jag vet inte hur många och du gick imellan och fick näsan krossad.. Men det gick ju bra för mig iaf :)

Kommer ihåg när vi var små och min syster och jag bestämde att hon skulle gifta sig med din bror och jag skulle gifta mig med dig.. Det blev ju inte så tack och lov för vi hade aldrig orkat vara gifta med er..

Jag hör din röst helt klart,
- Du e så jävla taskig
Jag var alltid så jävla taskig när inte du fick bestämma allt!!!

Ett sms jag fick
- om du var en bloma å ja en ko då skulle jag ätta upp dig för du e så go.
Stavning var aldrig din starka sida..
En gång skickade du en skiva till mig..
BACKSTREETBOYS singel, I will love you more than that.. Och du sa att du tänkte på mig när du hörde den, men du visste inte varför för du förstod inte vad dom sa och så skrattade du..

Du ville alltid ha massor av ketchup på din toast och du körde med din mamma som om hon vore din betjänt, men hon bara skrattade åt dig och din bror..

Det började gå helt fel för dig och vi bråkade mycket om det.. Jag sa att du skulle ta livet av din mamma om du inte skärpte dig.. Du gjorde nästan det, men du skärpte dig tillslut efter år av oro för vad som skulle kunna hända dig...

Du var alltid min vän, men jag var inte en speciellt bra vän på slutet.. Jag är ledsen för det!! Det var bara komplicerat, men jag tror du fattar..

Du kommer alltid vara ett mongo, du kommer alltid vara ett fuskande pucko i champion tröja och fila skor..
och det känns konstigt och jävligt och jag är så arg på dig för att du var den klumpigaste jävla människan jag någonsin stött på.. hur lyckades du med det här dumma feffeluffen...

om du vill kan jag spela backstreetboys för dig lite i smyg ibland om du tycker det är pinsamt att erkänna att det var ditt favorit band.. Fast å andra sidan ansåg du att det var manligt att lyssna på B.B..

Någongång medan jag packade för att åka på semester och gnällde över en så fånig sak som vädret så dog du..
Och nu finns du inte mer.. Och jag önskar så att jag hade svarat senaste gången du ringde.. För jag kommer aldrig få den möjligheten igen...

http://www.youtube.com/watch?v=jBEYyHGbwto

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you cannot replace
When you love someone but it goes to waste
COULD IT BE WORSE?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I

Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you.

Har hela morgonen tjatat på P att få lägga in alla bilder på hans dator för att kunna lägga ut på bloggen...
Och när han äntligen säger ja... vad gör jag??? Lägger in bilder från fel jävla kamera....

P är dum i huvudet idag!! Iof mer eller mindre varje dag... Men idag mer än mindre.
Ville bara säga det innan jag kunde gå vidare..

Idag har vi variti Mariefred med barnen, det slutade med att Syster och jag nästan grät av utmattning innan vi kastade in alla ungar i bilen med löfte om glass med massor av chokladsås om dom bara var tysta, det hjälpte inte..
P och svåger är borta till i morgon och eftersom P helt uppenbart lämnade hjärnan hemma innan han åkte så tänker jag nu gå in på asos och shoppa på hans bekostnad, som straff!!!!!!!!!!!